hatacancer.blogg.se

Jag heter Katrine och är mamma till Sander, 12 år. I februari 2016 opererades han för en stor hjärntumör.

Odds

Kategori: Allmänt

Lättnad är det jag mest känner för dagen.
Det har varit en minst sagt omvälvande tid, först med chocken över beskedet, sedan några dagar att förbereda oss och Sander inför en stor operation, följt av tiden på intensiven och sedan väntan på besked hur väl operationen lyckats. Men nu har det infunnit sig ett slags lugn och lättnad, för inget är akut längre. Lättnad över att det värsta med all sannolikhet är bakom oss och lättnad över att operationen har lyckats fullt ut. Inga komplikationer har tillstött, ingen större funktionell påverkan och hela djävulskapet är borta.  Vi har fått veta att man inte alltid får bort allt. I hjärnan måste man hellre ta för lite än för mycket. I andra delar av kroppen tar man extra vävnad runt en tumör för att vara på den säkra sidan, men förstås inte i hjärnan.

Efter natt två med vettig sömn har jag idag för första gången orkat sätta mig och läsa all den skriftliga information som vi också har fått. Barncancerfondens informationsskrift om hjärntumörer är väldigt bra. Det enda jag visste innan 3/2 var att det finns godartade och elakartade hjärntumörer och att min bonussysters fästman dog av hjärntumör så sent som 14:e januari i år. En tung vetskap att bära när vi fick beskedet om Sander.
Nu vet jag så mycket mer. Jag vet att det finns äkta godartade tumörer och att de elakartade är indelade i typ 1-4. Typ 1-2 kallas lågmaligna och är ändå rätt snälla på så vis att lyckas man ”bara” få bort dem så kommer de sällan tillbaka och skulle så ske finns ändå goda chanser att bli helt botad. De flesta tumörer i lillhjärnan är av typ 1 eller 2. Dessa tumörer växer långsamt och avgränsat och bildar vanligen inte dottertumörer, metastaser. Därför kallas de ibland för godartade.
Jag avstår att skriva om typ 3-4. Det är inte kul att skriva om och inte läsa om heller för den delen.

Oddsen för att Sander botas helt är goda, men jag har tappat förtroendet för oddsen. För vilket är oddset att just vårt barn tillhör de cirka 70 barn i hela Sverige i åldern 0-14 år som drabbas av hjärntumör per år? Det finns ca 1,6 miljoner barn i den åldern i vårt avlånga land. Det innebär att ett 1 av 23 000 barn drabbas av hjärntumör. Vi kanske ska köpa en lott. Det borde vara minst lika sannolikt att dra hem en storvinst. Dessutom mycket roligare.

Vilka är oddsen att två elever på samma skola drabbas av hjärntumör i lillhjärnan med fem månaders mellanrum? De oddsen finns knappt. Men så är det. Det finns en tjej i årskurs 7 som mött samma öde. Det har gått bra för henne. Hon besökte Sanders klass i fredags och berättade och svarade på frågor. Jag har kommit i kontakt med både henne och hennes mamma via bloggen. Vi ska ses när vi kommer hem. Det känns som vi har mycket att prata om.

Odds hit och odds dit, ikväll är det lördagskväll på avdelningen och för oss tre familjer som är här väntar bjudpizza i vanlig ordning. Sen blir det mello i soffan i dagrummet. Det är lugnt här om helgerna eftersom alla som får åker hem på permission. Det är en vanlig lördag kväll på Barn 3, en avdelning som är så älskad, men som ingen vill hamna på.

KOMMENTARER:

  • Anna Andersson säger:
    2016-02-13 | 23:21:42

    Tänker på dig och er! Tack för att du skriver bloggen. Ni har många som står vid er sida och Sander ska bara bli bra! Styrkekramar till hela familjen!

  • Tomas L säger:
    2016-02-14 | 19:30:59

    Det låter som om tjejen som kom på besök i klassen i fredags gjorde ett fantastiskt "jobb" när hon förklarade och berättade om rädslor. Grymt imponerande att ställa upp på en sådan sak och berätta om sina egna upplevelser... :)

Kommentera inlägget här: