hatacancer.blogg.se

Jag heter Katrine och är mamma till Sander, 12 år. I februari 2016 opererades han för en stor hjärntumör.

Ett år

Kategori: Allmänt

Idag är det precis ett år sedan jag startade bloggen.
Igår var det ett år sedan Chocken som får blodet att frysa till is, chocken som förlamar hela kroppen, chocken som får dig att tappa andan. Chocken när du får veta att ditt barn har en hjärntumör stor som ett ägg.

Idag är det en dryg vecka sedan vi fick det glädjande beskedet från senaste röntgen. Att allt ser bra ut och att det i nuläget inte finns några tecken på tillväxt i Sanders tumörrest. Ett helt halvår får vi andas ut och slappna av innan det är dags för nästa MR. Så var det även för ödeskamraten på Sanders skola med exakt samma tumörtyp. Glesare mellan MR, men så vid deras senaste MR, efter deras lugna och sköna halvår, så får de besked att en ny operation behöver göras. På tisdag är det dags. Mina tankar finns hos dem från och till hela tiden, men särskilt på tisdag. En operationsdag för hjärntumör är en av de tuffaste dagar man genomlider som förälder.

Men ödet har gett oss ett halvår av lugn. Så lyxigt att kunna köpa årskort i slalombacken och veta att vi kommer att åka skidor hela säsongen. Så lyxigt att titta när Sander har spelat tre innebandymatcher idag. Det är så lätt att glömma det lyxigaste i livet, mitt i allt annat. Lyxen att alla är friska. I alla fall just nu och ett halvår framåt.
 
 

Änglar

Kategori: Allmänt

I helgen har vi varit på en fin familjehelg på Pite Havsbad, arrangerad av Barncancerfonden norra. Vi och 37 andra barncancerdrabbade familjer. En del med sjuka barn, andra vars barn blivit friska och vissa vars barn blivit änglar.
 
Hotellboende, god mat, Nimbys värld, bio, äventyrsbad, pokemon walk. Massor av roligheter. Och tråkigheter.
Jag hoppades på förhand att vi skulle träffa någon av de tre familjer som vi blev bekanta med under vår tid på Barn 3 i Umeå. Det gjorde vi. En familj var där, men det blev ingen trevlig pratstund. Det blev ingen pratstund alls, bara ett kort "Hej". För vad ska man säga till föräldrar som har förlorat sin dotter, 15 år gammal? AML, den aggressivare varianten av leukemi, har förvandlat henne till en ängel.
Jag hittade inte orden, vilket är ovanligt för mig. Det känns ganska ruttet. En penninggåva till hennes minnesfond lindrar den ruttna känslan något.

Den familj som vi blev mest bekanta med på Barn 3, med en hjärntumördrabbad pojke jämnårig med Sander, var inte med på familjehelgen. Jag är inte säker på att jag vill veta varför......

Bättre tider

Kategori: Allmänt

Äntligen kom svaret i onsdags från Sanders senaste röntgen. Ett bättre svar den här gången. Den förmodade tumörresten har inte vuxit under sommaren utan tvärtom blivit lite, lite, lite mindre. Marginellt mindre, men ändå väldigt positivt att den inte har vuxit. Nu får vi lugn och ro åtminstone till i januari när det är dags för nästa röntgen.
 
Många har känt sitt deltagande och tänkt att vi har haft en jobbig och oviss sommar efter röntgenfyndet i juni. Jag skulle snarare säga att just denna sommar har varit vår bästa någonsin. Den blev precis så bra som vi gjorde den till. För det är ju så att allt blir vad man gör av det. Det blev väldigt viktigt för oss att ta vara på tiden tillsammans och inte låta någonting förstöras av oro och tunga tankar. Vi har lyckats alla fyra att ta semester från hela skiten och leva det goda livet.
Nästan hela juli tillbringades i båten i fantastiskt sommarväder. Det har varit fotbollscuper och golfrundor. Tid tillsammans med goda vänner. 
 
Kort och gott den allra bästa sommaren. Trots allt...... Eller kanske just därför?