hatacancer.blogg.se

Natten på NIVA har gått bra. Det har varit lite pyssel och fix med Sander, men inget onormalt. Smärtlindringen har fungerat okej och Sander har inte haft så ont. Han har mest bara sovit.

 

Igår, genast efter  uppvaket, märkte vi direkt att talet är opåverkat. När man ställde in dosen av smärtlindrande dropp fick Sander en liten snedtändning och var ganska irriterad på oss. Vi fick höra "Rör mig inte", "Du spottar när du pratar", "Din andedräkt luktar illa" och när vi sa sängen står stilla fick vi höra "Seriöst, den gungar ju".

Aldrig förr har vi varit så glada över en sur och vresig unge!

 

Från början var blodtrycket lite högt, men det har sedan legat fint hela natten. Sander har fått allt möjligt injecerat i de olika kanyler som sitter lite överallt. Han har bland annat fått antibiotika, och insulin för blodsockret låg lite högt. Det kan hända efter en operation och även av kortisonet. Såret vätskar och kompresserna och kuddskyddet har bytts några gånger.

 

Stackarn har fått rabbla och rabbla sitt namn, personnummer, vilken dag det är och att han är på Umeå Universitetsjukhus, det kan man ju knappt säga själv ens. Han har också fått lyfta armar och ben rakt upp i luften.

Han har kunnat vända sig själv i sängen från rygg till sidan och tillbaka igen. Och han har med bägge händena kunnat ta en tablett och stoppa den i munnen. Det är goda tecken för att koordinationen är någorlunda okej.

Vid midnatt fick han ett glas nyponsoppa och även nu för en stund sedan. Sväljreflexen funkar normalt.

 

Vi har pratat lite inatt. Sander funderar hur mycket hår som har rakats bort och hur långt operationssåret är. Jag uppskattar ca 20 cm långt sår, och ja det är mycket hår som är borta. Vi bestämmer att jag ska ta en bild av bakhuvudet och visa honom. Kanske under dagen, men vi bestämmer ingenting säkert. Det är ändå ingen idé. Det blir som det blir. 

Vi har uppgraderat "en dag i sänder" till nästa nivå. 

Nu tar vi en timme i taget.