hatacancer.blogg.se

Jag är inte bara mamma till en cancersjuk son, jag är också mamma till 8-årige Vide, som är en sprudlande och frisk kille. Vi har hållit Vide utanför detta fram till ikväll, bara sagt att Sander är sjuk och ska opereras på måndag. Ibland är lyckligt ovetande lika bra.
Men så ikväll kom Vide med bussen tillsammans med sin farmor och sina tre fastrar och storkusinen Sandra. Lite gruvsamt att berätta för lillebror, men upplägget var uppgjort så att Sander väntar i rummet, jag och Peter möter upp vid huvudentren. Jag tar med Vide till avdelningen, medans Peter följer resten till lägenheten som vi har lånat av Barncancerfonden. Peter har landat hårdare än mig och har närmare till tårarna och vi vill berätta på ett "neutralt" sätt. En sköterska var tillfrågad att vara med mig och barnen och hjälpa till att förklara.

Det gick så bra! Jag berättade för Vide, när vi gick genom vår avdelning, att detta är en speciell barnavdelning. När vi kommit till rummet och installerat oss en liten stund kom sköterskan och jag berättade att just denna barnavdelning tar emot barn med cancer. Med bilder till hjälp visade sköterskan var Sanders cancer sitter och Sander var själv delaktig och berättade olika saker om operationen. Inga tårar, ingen rädsla utan lugnt och fint. Jag frågade Vide vad han vet om cancer? "Det är en sjukdom som man kan bli påverkad av". Barn är så underbara.

 

Sedan åt jag och barnen middag på avdelningen innan resten kom lite senare. Vi har visat runt på avdelningen och Vide är lyrisk över hobbyrummet. Där finns verkligen att tänkbart pysselmaterial. Han citat "älskar sjukhus" (än så länge......)

 

I natt sover jag och barnen i vår sal och Peter är hos sin mor och systrar. Jag och barnen har suttit länge och pratat tillsammans, nästan till midnatt. Ett av de finaste samtal vi någonsin haft. Trots att det handlar om cancer. Ett samtal där ingen pratar i mun på varandra som annars lätt händer, utan ett samtal där vi turas om att fråga och svara. Vide har också många frågor och jag och Sander hjälps åt att besvara dem. Några frågor sparar vi till sköterskorna. De tittar till oss då och då, även under kväll och natt.

Vi bestämmer oss för att operera imorgon. Vi ska operera ett ägg. Igår förklarade vår läkare Mattias operationen ungefär som att skrapa ut gulan från vitan i ett kokt ägg. Vitan är hjärnan och gulan är tumören. Just när vi pratade om morgondagens "operation" kom sköterskorna in och tyckte vår plan var jättebra och ska se till att vi får operera med riktiga instrument.

 

Bäst jag går och lägger mig, imorgon ska jag vara neurokirurg. Eller narkosläkare. Eller medicinsk chef. Eller så kanske jag får vara undersköterska. Det får vi se imorgon. Vi tar ju en dag i sänder.