hatacancer.blogg.se

Jag är ingen bloggare.
Det trodde jag fram till den där första natten på Umeå Universitetssjukhus. Natten efter det fullständigt ofattbara beskedet om tumören. Sådant händer ju nästan ingen, och absolut inte oss.

 

Nu vet jag att jag är en bloggare. En riktigt duktig bloggare till och med. Det har så många sagt till mig att jag inte ens tvivlar längre. Ändå känns det lite pirrigt nu när bloggandet flyttar till en ny nivå. På måndag publiceras mitt första blogginlägg på Barncancerfondens sida. De har läst hela min blogg och vill att jag ska bli gästbloggare hos dem. De skriver att mina texter berör väldigt mycket och att mina inlägg kommer att bli mycket läsvärda på deras blogg. Ära! Minst fem blogginlägg ska jag skriva, kanske fler. Deras blogg följs av väldigt, väldigt många läsare över hela landet.

Någon idétorka har jag inte, det finns mycket att skriva om. För mycket faktiskt. Ingen borde skriva om sånt som jag gör. Cancer borde inte få finnas, och absolut inte hos barn.

 

 

Sander mår bra idag. Han började om skolan i måndags. Förkortade skoldagar till efter påsklovet till att börja med, sedan får vi se. Vi hade ett väldigt fint besök på skolan igår av gulliga Marita och Karin från sjukhuset. Det var så kul att träffa dem. Faktiskt kan jag ibland sakna sjukhustiden, hur konstigt det än kan låta. Det var en tid med mycket mörker, men också mycket ljus. Cancer är ett svart ämne, även om Sanders tumör hade en gulaktig färg. Ljuset är det goda runt omkring, de fantastiska människorna, som jag saknar ibland.

 

Barncancerfondens stöd och engagemang tar inte slut med sjukhustiden, det märker vi tydligt. Igår fick Vide en inbjudan till ett syskonläger 13-15/5 i Skellefteå. Han vill åka och träffa syskon-Eva och lärarna från Umeå, Karin och Ingrid. Och han hoppas att träffa syskonen som han lärde känna på avdelningen.

8-10/4 är det årsmöteshelg i Skellefteå. Vi ska dit tillsammans med Jenny och hennes mamma Helena och bonuspappa Leif. De är nya vänner som vi fick på köpet. Sånt tillhör den ljusa sidan av myntet.

 

Nu har jag lärt mig ännu mer om hjärntumörer. De är indelade i 10 grupper, men räknar man undertyperna så finns det 127 olika sorter. Nu blir det ännu mer osannolikt att Sander och Jenny har drabbats av exakt samma sort; pilocytiskt astrocytom.
Förlåt att jag upprepar mig, men vilka är oddsen?