hatacancer.blogg.se

Just när vi packade ihop och lämnade avdelningen igår efter middagen, då kändes allt så bra. Äntligen skulle hela familjen få bo i samma rum. Vi planerade lite för helgen och Sander var sugen att bjuda några få vänner på ett litet pizzakalas. Redan när vi kom till hotellet kändes det inte lika bra längre. Där finns ingen röd knapp som man trycker på och så kommer vårdpersonal direkt. Jag saknade tryggheten på Barn 3. Den saknaden visade sig bli kortvarig.

Sander var trött och ville lägga sig tidigt. Tyst och mörkt ville han ha det, så vi gick alla och la oss kl. 20:30. Strax senare nämnde han huvudvärken, inte mycket ont, men ändå började ett orosfrö att gro. Jag kunde inte somna. Jag såg tre timmar "Malou efter tio" på paddan med lurar. Det handlade bland annat om stamcellsdonationer. Jag anmälde mig som donator på Tobiasregistret i natt. Kanske kan min DNA-uppsättning och just mina stamceller rädda livet på någon som drabbats av leukemi? Med den tanken kunde jag till sist somna.

Vi väcktes klockan 06 av att Sander rusade på toa och kräktes, eller tomkräktes snarare. Det fanns inget i magen. Han kom att kräkas ytterligare åtta gånger de närmaste två timmarna. Huvudvärken tilltog och vi visste att det är tryckförändring i huvudet. Vi har sett precis samma sak hemma alltför många morgnar, men då visste vi inte vad det var. Jag ringde till Barn 3 och vi skulle komma dit direkt. 06:20 var jag och Sander där. En jourläkare mötte upp oss och det gjordes neurologisk undersökning, kollades temp, blodtryck, blodprover och annat. En akut tid på röntgen bokades. Den visade inget avvikande, ingen blödning, svullnad, ny tumör. Inget onormalt alls. Så man vet inte riktigt vad tryckförändringen beror på. Under förmiddagen har Sander haft skärpt övervakning med täta kontroller, men allt har varit normalt. Sander är trött och har sovit mycket, men mår bra nu och vi är under vanlig observation. Jag är säker på att han kommer att må bra resten av dagen och kvällen. Vad jag är mindre säker på är hur han kommer att må imorgon bitti. Hemma var mönstret så tydligt, dålig varje morgon/förmiddag, bra resten av dygnet. Trycket i huvudet blev sämre när han hade legat ner under natten.

Vi får se imorgon. Just nu är vi inte längre på väg hem i alla fall. Vi tar en dag i taget.

På väg hem är däremot Peter och Vide. Lillebror har snart varit här i två veckor och har börjat sakna sina kompisar, sin vanliga skola, sitt rum, sin kanin och att leka utomhus. Det finns ett liv hemma också.
Vi fick faktiskt tillåtelse igår att åka hem hela familjen, för att komma tillbaka hit till Umeå igen på torsdag. Som tur är valde vi att stanna och slapp en ny ambulanstur i morse.

Idag kom ett paket från klassen med presenter och fina, handskrivna brev och hälsningar från alla klasskompisar. Vi läste breven tillsammans. Sander log och jag grät.
Jag får genom bloggen höra att jag är en skrivartalang. Sådana talanger finns i Fantastiska 5B också.