hatacancer.blogg.se

Vi har fått ett preliminärt röntgensvar av vår neurolog. Han har snabbtittat och det ser bra ut! Exakt vad det innebär vet vi inte, men det är i alla fall något positivt. Imorgon kommer det definitiva svaret. Sedan har vi bara ett svar kvar att få, det allra viktigaste. Tumören är skickad på analys och om 1-2 veckor kommer svaret på vilken typ av cancer vi brottas med. Det finns ett tiotal olika sorters hjärntumörer, indelade i typ 1-4, där typ 1 är snällast och typ 4 elakast. Ytterligare en tid av ovisshet väntar oss, men vi känner oss hoppfulla!

Vi sover i två olika rum nu och tar varannan natt med Sander på avdelningen och varannan med Vide på anhörigboendet två våningar ner. Sander behöver lugn och ro och Vide behöver slippa höra att han ska prata tyst och ta det lugnt.
Redan till frukosten imorse kom Sander gående och inte i rullstolen. Det är inte långt från rummet till matsalen, men ändå. Jag hade dukat och gjort plats för rullstolen. Vilken glad överraskning att börja dagen med!

Jag tittade mig själv i spegeln lite mer ordentligt idag. Jag ser grå och sliten ut. För att bättra på saken har jag idag besökt sjukhusets hårsalong och klippt håret, till en lite kortare frisyr som mer sköter sig själv. Frissan var en gullig tjej som bara pratade om hår. Frisyr, lockar, virvlar, hårtyp och så vidare. Bara om hår och det var lika skönt det. Jag har också köpt en mascara på apoteket, en vattenfast. Nu kanske jag ser lite bättre ut till kvällens event, då Café Kristallen på entréplan bjuder avdelningens familjer och kvällsjobbande personal på grillbuffé. Sander är mycket piggare idag och följer med. Han är frånkopplad från droppställningen nu.

Igår kväll var det som nämnt fikaträff ordnad av Barncancerfonden. Redan då, samma dag som han fått lämna neurointensiven, ville han vara med. I rullstol och med droppställning satt han med oss en liten stund och åt lite vit kladdkaka. Vilken tapper kämpe han är!